TOPP 10: Mattias Jonsson (Sound of music)

1. NY AKUSTIK: Ny Akustik (från ”Ny Akustik”, cd, Hypermusic, 1999)
2. THE CONCRETES: Vacation (från ”EP #1”, 10”, Concrete Records, 1998)
3. TESTBILD!: From Forgotten Power Station On The Moon (från ”All Songs Are Sad Songs”, samlings-cd, Make It Happen, 2001)
4. SAGOR & SWING: Vals på vingar (från 7″, Rocket Number Nine, 1999)
5. THE BEAR QUARTET: Human Enough (från ”Personality Crisis”, cd, A West Side Fabrication, 1998)
6. BOB HUND: Raketmaskinen (från ”Jag rear ut min själ! Allt ska bort!!!”, cd, Silence, 1998)
7. DOKTOR KOSMOS: Borgarsvin (från ”Evas story”, cd, North Of No South, 2000)
8. KOMEDA: A Simple Formality (från ”What Makes It Go?”, cd, North Of No South, 1998)
9. PLUXUS: Moskvitch (från ”Pacer”, 7”, Slowball, 1998)
10. DIFFERNET: Sleeper (från ”Style telegraphique”, cd-r, International Byzantine Machines, 2002)

Man kan ju inte, med hedern i behåll, ta med sig själv på en sådan här topplista men som bubblare/extrakommentar vill jag ändå nämna ett par Umeå-relaterade saker som jag själv var inblandad i under den här tidsperioden.

Dels gjorde Puffin en sista skiva, ”In Red And Yellow”, som släpptes 1996. Jag minns att vi arbetade dag och natt för att få skivan så bra som möjligt. På många sätt var det en studioprodukt med många kreativa och tekniska lösningar inblandade. Mer hi-fi än lo-fi med facit i hand. Det är väl inget bortglömt mästerverk direkt. Men i varje fall bortglömt med flera toppar. Skivan liksom bara försvann när den släpptes. Sista spåret, ”Waterfall”, kan kanske ge en fingervisning om hur skivan låter, om någon är nyfiken: (man får ge det sju minuter av ens liv).

Dessutom finns det en outgiven Seashells-låt som jag inte hört på femton år, en Sagittarius-cover: ”The Keeper Of The Games”. Enligt en anteckning på DAT:en spelade vi in den 1998. Tror den skulle vara med i en Curt Boettcher-tribute av något slag. Men det rann ut i sanden, troligen av rättighetsskäl. Måste gräva fram vår cover, måste gräva fram den…

TOPP 10: Monika Svensson aka Demonika


1. Doktor Kosmos – Cocktail (album, NONS, 1996)
2. Souls – Bird Fish Or Inbetween (album, Telegram, 1996)
3. Komeda – The Genius of Komeda (album, NONS, 1996)
4. Bob hund – Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!! (album, Silence, 1998)
5. The Persuader – Stockholm (album, Svek, 1999)
6. Andreas Tilliander – Ljud (album, Mille Plateaux, 2001)
7. Fint Tillsammans – En världsomsegling (album, Silence, 2000)
8. Silverbullit – Citizen Bird (album, NONS, 2001)
9. Mazarine Street – Delirious (album, Dolores, 2001)
10. PST-Q – Natt klockan tolv på dagen (album, Border Music, 2002)

TOPP 10: Magnus Boman (Dilettante Productions)

1. NY AKUSTIK – Ny akustik (DL EP, Hypermusic, 1999)
2. BLOMSTERUNGE – Exhumering (LP, Helmut, 1987)
3. ICORO – Zoo (CD, Dilettante, 2002)
4. MONO – Vi tänker oss helt nya frisyrer (7″ EP, Dilettante, 1996)
5. HANS APPELQVIST – The Xiao Fang (10″ EP, Mjäll, 2001)
6. MEMBERS OF TINNITUS – 1-17 (7′” EP, iDEAL Recordings, 1999)
7. BOB HUND – Omslag: Martin Kann (LP, Silence, 1996)
8. MEMBERS OF TINNITUS – Tactics For Instant Music (LP, iDEAL Recordings, 2000)
9. POLIO – (kassettsingel, Gospel!, 1996)

En här onämnd etikett som var viktig för svensk musik i perioden är förstås Radio Khartoum, men den var ju inte särskilt svensk. Det finns gott om gömda mästerverk på demokassetter ifrån perioden, inte minst från Mono, Icoro och Fint Tillsammans, men det kändes lite väl internt att fira dessa, så de får samlas som nummer 10. Black metal och kängpunk (hej URU!) firade också triumfer men jag lämnade även dem vid vägkanten.
Peace and happiness, Magnus Boman.

S: Blomsterunge hade jag aldrig hört talas om, såg att den skivan är inspelad live på Kulturhuset, kul! Men, vad är kopplingen till 96–02-perioden, spelades ”Exhumering” in 1986 men släpptes långt senare?

M: Oj du har ju rätt! Ett decennium fel! Hinner jag göra om o göra rätt!?

S: Äsch, vi publicerar felet! Finns poänger med the mind playing tricks…

edvinmedvind

BONUS:
Intervju med Magnus Boman, om Dilettante Productions och Stockholm Archive Series, som ursprungligen publicerades i det andra numret av fanzinet Gospel!, december 1995. Det här är en förkortad version. I skrivande stund hade två singlar släppts – Bob hunds ”Edvin medvind” och The Backward Boys ”An elementary introduction to feedback” – och runt hörnet fanns debuter med Fint tillsammans, Mono, Landis Mackellar & The Diatribes, Icoro, The Absents och ännu fler skivor med Bob hund. Dilettante Productions i mitten av 1990-talet var visserligen en anakronism, men oj vad fel vi hade när vi trodde att vinylen var på väg bort för alltid, och oj vad bra Stockholm Archive Series-singlarna fortfarande låter…

Skivnålen knastrar igång skivan och första låten börjar. Ett jäkla oväsen; skärande, dissonanta gitarrer, trummor som löper amok, en bas som knappt hörs, för att sedan ta över allt, och ovanför, eller mitt i, och ibland någonstans långt där bak en skånsk röst som upprepar det magiska mantrat Edvin… medvind. Det är en 7”-singel med Bob hund som ursprungligen var en demo, inspelad 1992 innan de hade fått skivkontrakt med Silence. Drygt två år senare ges den ut av Dilettante Productions, i serien Stockholm Archive Series. En serie som är ett passionerat statement om en inställning till ljud och musik. Hur musik spelas in, hur den ges ut, hur man lyssnar på den. Magnus Boman som står bakom Dilettante Productions är tidigare mest känd för medverkan i stockholmsband som Oven & Stove, Instant Life och Tony Curtis.
– Ett band som Bob hund låter ju ofta jävligt illa på konserter i de flesta musikradiolyssnares öron. Men det är ju då som det blir som mest spännande tycker jag. Det är då det blir som mest dynamik i det, när man får fylla i själv. ”Oj, där försvann trummorna för de har skruvat upp gitarrerna så jävla högt”, liksom.
– Jag tror att nästan alla som köpte Bob hund-singeln gjorde det utan att ha lyssnat på den först. Och det är ingen som har klagat på ljudkvaliteten, för den ingår i upplevelsen på något vis. Det är så farligt att säga att ljudkvaliteten måst vara av en viss standard, att om man inte uppnår den standarden är det inte någon idé att ens tänka på att ge ut det.
Annan musik som Magnus menar har samma slags kvalitet som Bob hund är bland annat de tidiga skivorna med Chrome, Throbbing Gristle, Aztec Camera och TT Reuter.
– Man märker att det inte har varit något filter, de har bara gått in i studion och så har de haft en tekniker, och ibland en producent, som inte har lagt i sig alls, eller bara hjälpt dem att få fram det här. Då blir det ett väldigt kort steg mellan hur de verkligen vill låta, och hur det faktiskt blir på inspelningen.
Att Magnus tycker att vinyl är överlägset CD som format beror främst på två saker. Dels på ljudet, dels på att CD-singeln är ett vagt format. I samband med att CD-singeln utkonkurrerat sjutummaren har singeln som medium mest blivit en försmak, reklam för en kommande LP.
– En viktig sak med singlar är att de ska kunna stå för sig själva. Att både singeln och LP:n har den här konstverkskänslan, att det ligger arbete nerlagt, att de är artefakter på något vis, att de kommer att finnas kvar.
– Bob hunds senaste LP kom ju både på vinyl och CD och jag tycker vinylen låter bättre, för de jobbade verkligen med att den skulle låta bra. Så jag skulle rekommendera alla intresserade att köpa vinylen, den är 50 spänn billigare och låter 20% bättre.
Magnus avslutar med ett lakoniskt konstaterande:
– Men vinylen kommer ju att försvinna, det är inget snack om saken, tyvärr.
STEFAN ZACHRISSON

”Skafferi” – the sound of young Borås

skafferi_cover
Hur lät Torbjörn och Fredrik pre-Embassy? Per Idborg pre-Girlfrendo? Hur lät Jerker Virdborgs basgångar? Exakt hur patetiska liner notes kunde det skrivas pre-Benno? Är Sanna Klaus den mest enigmatiska svenska popsångerskan sedan Virna Lindt? För att få svar på åtminstone några av de frågorna kan man ladda ner den obskyra samlingsskivan ”Skafferi” från Johan Jabobssons Facetterad-sajt, ursprungligen släppt våren 1996 av Bo Stefan Lundquists Slask i Göteborg. På Facetterad-sidan finns även en pretty, pretty interesting bakgrundshistoria till ”Skafferi”. Missa inte heller Facetterads eminenta Indiemuseum!

”Smalt och smått slår stort”, DN, 20/10 1999

Förstasidan på DN Kultur, 20/10 1999. Klicka på bilden för högupplöst läslig version.
bild (5)

”Det går lika bra utan sångare”, DN, 11/8 2001

Förstasida i DN Kultur 2001. Intervjuade: Pluxus, Fint tillsammans, Häpna. Tips: klicka två gånger på bilden och du kommer se vad det står. Magi. bild (4)

Du vet att orgel-kärringen på Sergels torg blivit hipp när…

liljemark
Av David Liljemark, från Mad #6, 2001 (serien finns även i sin helhet i albumet ”Ritman Katz underbara värld”, 2003).

TOPP 10: Joakim Sandström (Intuition told me)

J: Hej hej! Här kommer min tio i topp. Fick klura längre än väntat på den. Det var ju år då allt började lösas upp och bli digitalt. Allt blev svårare att greppa, årtal och skivnummer flöt ut i cyberrymden, filer kom och gick. Saker jag så här i efterhand trodde släpptes under den här perioden kanske kom ut först 2004 eller 2005, eller varför inte redan 1994 (hej, A Shrine)? Skönt att bland annat Friendly Noise började bringa lite ordning bland releaserna från och med 2003. Riktiga, kontextuellt ansvarsfulla skivor. Ni hatar säkert att jag sätter Broder Daniel överst, hur indie känns det liksom? Dolores under Virgins paraply, det kanske inte ens gills? De var bara så obegripligt viktiga 1995-1998, ja ännu längre egentligen, men framförallt under den perioden, då alla andra hatade dem. Here goes…:

1. BRODER DANIEL: Broder Daniel Forever (album, Dolores Recordings, 1998)
2. LARS BLEK: Tristess (cdr-ep, Garmonbozia, 2002)
3. THE RADIO DEPT.: Against The Tide (7”, Slottet, 2002)
4. YVONNE: Only Dancing (från Getting Out, Getting Anywhere, Beat That!, 1997)
5. BENT SPANNER/ARTY BANNER: Denial (7”, Deutsche Kaviar Records, 1998)
6. FLAWLESS FILIPPO: Sweet And Twenty (från Gnothi Seavton, samlingsalbum, Sound Epicure, 1997)
7. SAGOR & SWING: Vals på vingar (7”, Rocket Number Nine, 1999)
8. PLUXUS: Pacer (7”, Slowball, 1998)
9. ENDLESS SMILE: The Things I Wish I Said (cdr, 1998)
10. PC PHOBIA: PC Phobia (7”, Promenade Recordings, 1997)

Fast hatade ”alla” Broder Daniel under perioden? Jag trodde det var tvärtom.
J: Inte i mina kretsar! På Öland/i Kalmar var det en oerhört het potatis, ett ursinnigt för eller emot. Vi kanske var tre-fyra som var för. Den lokala rockrecensenten i Barometern var beyond dom-kan-inte-spela, det var pure hatred och stora kryss och minus i betyg. De var sämst. Många jag träffade då var rätt inne på amerikansk lofi och de kunde inte alls greppa det där med BD. De kanske var den tidens autencitetsrockister. Sen nere i Lund var det lite annorlunda, men det var först efter Fucking Åmål som alla plötsligt alltid hade älskat dem. Det var lite konstigt att förhålla sig till allt det där, men jag kunde aldrig riktigt släppa BD. Kände mig ändå tvungen att vara sann mot mig själv.

”Ena näven knyter jag / klå upp dom rika ryter jag / men andra näven håller koll / på chips med dipp och fjärrkontroll”

Idag är det första maj, arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Med anledning av det ger vi en av våra favoritlåtar med Doktor Kosmos (från albumet ”Evas story”, 2000):

Distro Grande

Som vi skrev i första inlägget har vi tillgång till Christian Pallins i sanning unika och massiva samling med flyers och affischer. Om nån vill hjälpa oss att bringa ordning i materialet är det välkommet och bara att höra av sig. Och så gäller det att hitta tid till att scanna… Nåväl, vi har materialet i alla fall, inte illa det! Som ett litet smakprov ger vi er flyern – formgiven av Abbas Salehi – för tvådagarsfestivalen Distro Grande, den 14–15 september 2002 på Kulturhuset i Stockholm, och som tidigare nämnt ser vi den som ett slags slutpunkt (eller semikolon) för 1996–2002-eran. Minns ni förresten att sista dagen för Distro Grande sammanföll med valdagen 2002? Moderaternas sämsta resultat i modern tid. Musik spelar roll.

distrogrande

TOPP 10: SARA MARTINSSON (.eTer, Blue Vision Personalities, Bomben…)

”jo jag satt å fixade med denna lite så nu är jag nog klar tror jag! den är ordnad så ettan överst (logiskt):

FIRST FLOOR POWER – We Are The People (EP, Silence, 2000)
EGGSTONE – Vive La Différence! (album, Vibrafon, 1997)
FLORIAN – No One Goes for the Most Clever Girl in Class (7″, Fabulous Friends, 2001)
TESTBILD! – The Double Life Of Testbild (album, Radio Khartoum, 2002)
PLUXUS – Fas 2 (album, Slowball, 1999)
FREE LOAN INVESTMENTS – Youth Will Understand (7″, BOOOF, 2001)
BY COASTAL CAFÉ – Daffodil (7″, Rocket Number Nine Records, 2000)
AUDIONOM – Audionom (7″, Truckfighter Recordings/Beauty Resources, 2001)
STINA NORDENSTAM – Dynamite (album, Telegram, 1996)
JOSÉ GONZÁLEZ – Deadweight On Velveteen / Hints (7″, Kakafoni, 2001)

Några tankar:
jag har valt ut 10 bra skivor som jag tycker säger mycket om den här tiden, och framför allt hur jag själv lyssnade på musik. det är inte säkert att varje skiva verkligen är den allra bästa, Eggstones Vive La Difference kunde till exempel kanske lika väl ersatts av Aerospace A Minute History Of Air And Space, medan Audionom-7:an kanske skulle ha varit Dialog CET:s Ny Metall. Men jag ville få till något slags tvärsnitt, ringa in de här åren så väl stilmässigt som kvalitativt. Sedan är jag osäker hur man ska förhålla sig till Telegram som Stina Nordenstam låg på. Dock att den här sortens lista är väldigt svår att göra utan hennes namn, och att jag tycker att hennes artistskap stämmer väldigt väl överens med de tankegångar som var centrala för den scenen som bloggen handlar om!

bästa,
sara”

BEVARA – FÖRMEDLA – UPPLEVA

HanssonochKarlsson
Den ganska nya bloggen Inte vara trött – som vi nämnde redan i vårt allra första inlägg – är ett fantastiskt initiativ och något av den svenska DIY-musikscenens UbuWeb, om än, som sig bör, lite mer småskalig. ”… en plattform som undersöker olika sätt att förmedla och tillgängliggöra analogt och digitalt material genom bevarandeinsatser.”, skriver upphovsmannen Erik Önnevall. Katalogen innehåller inte bara 1996-2002-material dock en hel del därifrån, till exempel en YouTube-spellista med de 18 arton låtarna från Benno Presents – An unfinished retrospective, en pdf med Eric Malmbergs (Sagor & Swing) seriefanzine Hansson & Karlsson & den mystiska el-orgeln och en mp3:a med Knock yourself out: a collection of songs recorded in Nacka 2002. Väldigt värdefullt, med tanke på hur dåligt dokumenterad perioden/scenen i övrigt är.

TOPP 10: MATTIAS HOLMBERG, TWISTERELLA


”Många låtar från 2002 på min lista. Känns som att en våg kulminerade då, som att 2002 var Sveriges motsvarighet till 1981.”

1. TESTBILD! ”The Double Life of Testbild!” (album, Radio Khartoum, 2002)
2. THE EMBASSY ”Futile Crimes” (album, Service, 2002)
3. DIFFERNET ”Affections EP” (CD-r, 2002)
4. THE RADIO DEPT ”Against the Tide” (7″, Slottet, 2002)
5. EGGSTONE ”Vive la Différence” (album, Vibrafon, 1997)
6. NY AKUSTIK ”Ny Akustik” (EP, Hypermusic, 1999)’
7. NOVA EXPRESS ”One” (dubbel-LP, Rocket Number Nine, 2001)
8. SAGOR & SWING ”Vals på vingar” (7″, Rocket Number Nine, 1999)
9. ELECTROMAGNETIC BEAM ”The Arne Sand EP” (10″, Mjäll, 2000)
10. PLUXUS ”Fas 2” (album, Slowball, 1999)
11. FINT TILLSAMMANS ”En världsomsegling” (album, Silence, 2000)
12. LARS BLEK ”Lars Blek” (CD-r, Garmonbozia, 2002)
13. ICORO ”Zoo” (album, Dilettante, 2002)

VI ROTAR I NOVA EXPRESS-LÅDAN

novaexpress

En av Twisterella-texterna vi länkade till härom dagen handlade bland annat om Nova Express skiva ”One” (”Improviserad musik där alla ljus är släckta, där alla irriterande ljud i vardagens bakgrund har tystnat”). En av de mäktigaste artefakterna – både till dubbelgatefoldvinyl-yta och musikaliskt innehåll – från 1996–2002-eran. Men nu gäller det banne mig att passa på om ni – 11 år efter utgivning – vill äga ett sällsynt ex av ”One”. För lite senare samma dag skrev Henrik Kihlberg – som inte bara var med i Nova Express när det begav sig utan även gav ut ”One” på egna etiketten Rocket Number Nine Records och numera gör musik som BEAST – detta på Facebook, om en hittad låda:

”2001 släppte Nova Express sin debut (och hittills enda skiva) ‘One’ som fortfarande är klart lyssningsvärd. Den är sedan länge utgången men jag fick för ett tag sedan reda på att en vän i Stockholm hittat en låda hemma hos sig och den kommer jag få på fredag när BEAST spelar på Debaser Medis. Så det går bra att lägga vantarna på ett ex där och då, eller senare i Malmö. Jag tänker också på Torbjörn Abelli som vänligt men bestämt sa till mig att lägga undan en låda eller två eftersom ‘det här kommer vara ännu bättre om tjugo år’. Jag kanske lyssnade och sen glömde bort den där lådan. Tack Torbjörn.”

Här är en inspelning från första Nova Express-repet. Låten är ”Jens”, som sedermera skulle hamna på ”One”, dock i en annan version/inspelning:

TOPP 10: MARTIN ABRAHAMSSON, BAURI

1. PLOD – Pillow talk (album, Worm Interface, 1999)
2. OLA BERGMAN – The great family hotel (12″, New Speak, 2002)
3. YETI – Holtkötter (album, Superstudio Vit, 1996)
4. PHUNKEY RHYTHM DOCTOR – Underground poetry (12″, Hybrid, 1997)
5. VILLA ÅBO – Ticketiketas (12″, Börft, 1997)
6. THE PERSUADER – Centralbron (från Stockholm, album, Svek, 1999)
7. FLAWLESS FILIPPO – Snip snoop (från Gnothi Seavton, samling, Sound Epicure, 1997)
8. SMYGLYSSNA – Dold EP (12″, Plug Research, 1997)
9. LUKE EARGOGGLE/RUTHERFORD – Papa didn’t love me/Lonewolfe McQuade (7″, Stilleben Records, 1998)
10. FIGURERA – Lael (från de reparera, 12″, Komplott, 2000)

VI ROTAR I TWISTERELLA-ARKIVET

tsukimono_faglar-top
Illustration: Åsa Samuelsson.

Musikskrivande som ett pågående samtal; texter som bygger vidare där den föregående slutade; musik som något värt att bråka om; nuet och det nya i fokus; en känsla av gemenskap; försök till egna utgångspunkter; skrivglädje… Nätfanzinet Twisterella handlade om allt detta under sin femåriga existens (1999-2004). Till skillnad från de flesta andra publikationer-på-nätet från perioden finns allt – förutom en del döda länkar och död gästbok – kvar. Det här var tiden innan sociala medier, så i brist på annat kunde en kort betraktelse över Sickoakes live kunde få 44 kommentarer. Och det var på den tiden man kunde få för sig att Momus och Cage innebar ett motsatsförhållande. Nåväl, här kommer ett urval lästips från det massiva Twisterella-arkivet – on topic-relevanta för bloggen ni befinner er på just nu – från när det begav sig. I have seen into the past, and everyone was slightly younger:

Sofisto-experimentalism – om Speedwax – av Katja Ekman, januari 2004.

Vardagsljud från Hässleholm – Tsukimono- och Folie-intervjuer – av Mattias Holmberg, januari 2003.

Jämlikhet och demokrati – om Sickoakes – av André Johansson, januari 2003.

Det bästa sedan maten – om Scraps of Tape – av Björn Magnusson, januari 2011.

Porte – Axel Willner pre-The Field – av Martin Friberg, oktober 2002.

Svensk pop är bättre än någonsin – om bland andra Nova Express, Actual Taped Voices, Differnet, Free Loan Investments, Radio Dept, Claudia Bonarelli, The Kid, Sophie Rimheden, Pallin, The Embassy, Action Biker – av Mattias Holmberg, september 2002.

Boredom is Counterrevolutionary – om Claudia Bonarelli – av Martin Friberg, augusti 2001.

Balladen om Pluxus, revolutionen och Fas 3, av Billy Rimgard, april 2002.

Testbild!:s dubbelliv, av Mattias Holmberg, februari 2002.

Har du råd att inte köpa svenskt? – om Dr Higgins, Aerospace och Icoro – av Mattias Holmberg, januari 2002

En saga om ett band med ljud långt bortifrån, Sagor & Swing-intervju, av Christian Hylse, juni 2001.

Att långsamt lyfta från marken , Rodriguez-intervju – dvs pre-Dr Higgins/Auton, icke ”Searching for Sugar man”-mannen – av Kristofer Lecander, mars 2001.

Free Loan Investments vs Satan , av Mattias Holmberg, mars 2001.

Ibland är en streckgubbe så mycket vackrare – om By Coastal Café – av Robert Jakobsson, augusti 2000.

Bleep Street – och Goto80-intervju – av Kristofer Lecander, juli 2000.

Electromagnetic Beam, av Jonas Möckelström, april 2000.

TOPP 10: HENRY MOORE SELDER (Chihuahua, Rock Out, Puppetmasters…)

”Här kommer en lista fritt ur minnet – känns som jag har missat något viktigt. Jag har inte tagit med några Make It Happen-släpp för jag var så insyltad i allt. Johanna borde göra en lista också!”

Apropå Audionom-livelåten som Henry Moore Selder nämner i listan nedan skrev vi till Johan Hinders från bandet och nördfrågade om han kommer ihåg vilket år den spelningen ägde rum. Och när och var spelades ”Spindlar”-videon ovan in? ”Hej. Alltid kul med nördfrågor! Inspelningen på Youtube du länkade till är från Club Accelerator 16/2 2001 på Södra Teatern och finns med på DVD:n ‘Audionom I’ där även rockumentären ‘Road to Stalingrad’ är med. Någon 45 min version på ‘Spindlar’ finns dock inte, vi gjorde däremot en spelning på Lava i 45 min med låten ‘Titaterna’. Finns den dokumenterad så skulle jag verkligen bli glad! Spelningen torde troligen ha genomförts i november 2000 ev. januari 2001.”

AUDIONOM – Spindlar? (45 minuterversion, live på Lava)
TESTBILD! – Forgotten power station on the moon (från The Double Life of Testbild!, album, Radio Khartoum, 2002)
KOMEDA – Disko (från The Genius of Komeda, album, NONS, 1996)
THE CONCRETES – Be Mine (från The Concretes, 10″, Licking Fingers, 1999)
MATTI KALLIOINEN – Gargamel (från Koncentrerad saft, album, AbnormalAUDIO, 2002)
THE KNIFE – Afraid of You (7″, Rabid, 2000)
PLUXUS – Caravelle (från Och resan fortsätter här, album, Pluxemburg, 2001)
MAZARINE STREET – Local Loser Ball (från The Beast of…, album, Fine Tone, 1996)
SILVERBULLET – Skinny (från Silverbullet, album, Fine Tone, 1997)
HONEY IS COOL – Return Home (från Crazy love, album, MVG, 1997)

DIY HOMESTYLING

utställning

I dag vaknade vi upp till en Facebook-uppdatering från tidigare Twisterella-skribenten Robert Jakobsson tillägnad ”Samtidigt i ett annat rum” och 1996–2002, med bilden ovan och texten nedan. Hen som lyckas para ihop flest omslag med rätt titlar vinner en sjua från Benno mailorder.

”Tema: SAMTIDIGT I ETT ANNAT RUM Att uppmärksamma ‘den bästa svenska musiken på de minsta skivetiketterna 1996–2002’ är, med tanke på hur mycket det format mig, något som jag inte kan låta gå obemärkt förbi. Så den första musikkonstuppdateringen från det nya huset tillägnas: https://samtidigt9602.wordpress.com/”

TOPP 10: Kristin Eklund, Naimi

1. NIXON – Only ugly people smoke (album, Blackbean & Placenta, 2000)
2. SEAMONSTER¹ – You may unfasten your seatbelts (album, 1999)
3. KUBOT – In ellpen (album, Speakerphone Recordings, 2000)
4. MOONBABIES – Air>>>Moon>>>Stereo EP (7″, Duckweed, 1999)
5. SAGOR & SWING – Vals på vingar (7″, Rocket Number Nine, 1999)
6. SARALUNDEN – Turn me over to the devil (7″, Make It Happen, 2000)
7. FIRST FLOOR POWER – There is hope (album, Silence, 2001)
8. REVLON 9 – Someone like you (10”, Törncrantz Rock n’ Roll, 2002)
9. DIALOG CET – Suck my falafel (7″, Beauty Resources/Her Magic Field, 2000)
10. SAINT ALDRIJN – Life is great, without it you would be dead (7″, Moonkrack, 2002 (?))

I’m bringing Bi-Fi back: homemade/handmade

Senaste åren har det pratats en hel del om en crazy ny kassettkultur. Diskussionen har gått varm om det är vad kidsen vill ha eller inte. I våra utgrävningar har vi kunnat se spår av en tidigare kassettkultur, på 1990-talet företrädesvis representerad av den då så aktiva lo-fi-scenen. Relativt stor i USA, ganska liten i Sverige. Det är denna scen som till exempel Pluxus och Pluxemburg kom från, ursprungligen. Här kan ni se två hemmagjorda klipp där Anders Sveen, ett ögonvittne från denna evolution, ”packar upp kassar med kassettband från 90-talets hometaping och lo-fi-kultur”.


”…’In release city’ utgiven på svenska bolaget Slowball som sedan blev Pluxemburg. Här finns en tidig variant av Pluxus, och mina fina vänner i Phlegm…”

I detta klipp pratas det om bland annat Pluxus första släpp, kassetten ”Music inspired by the architecture of the Kennedy International Airport”, och obskyra pre-Pluxus-bandet Rhythm Thieves. Vad var Rhythm Thieves egentligen? Vi frågade Anders: ”Jag vill minnas att jag fick Rhythm Thieves i handen 96 och medföljande blad visar att den är inspelad 95-96 så den kom väl 96 helt enkelt. Jag gillade kassetten då, fast det verkade jag rätt ensam om, inte ens de själva var så förtjusta. De hade väl redan börjat söka sig mot Pluxus. Jag brukade tracka dem för att de var opportunistiska post-rockare och svek lo-fi-rötterna.”

TOPP 10: Henrik von Euler (Flora & Fauna, Rigas, Fnojan)

1. BOB HUND – Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!! (album, Silence, 1998)
2. KAAH – Beats, melodier och baby kaah (album, EMI, 2001)
3. FIRST FLOOR POWER – There is hope (album, Silence, 2001)
4. DISFEAR – Everyday slaughter (album, Kron-H, 1997)
5. FINT TILLSAMMANS – En världsomsegling (album, Silence, 2000)
6. THE KNIFE – The Knife (album, Rabid, 2001)
7. MOKIRA – Plee (album, Mille Plateaux, 2002)
8. KANZEON – Kanzeon (12″, Gabel Recordings, 2000)
9. THE MIGHTY QUARK – Ian Hendrick’s Disco (album, King Syndrome Sounds, 1999)
10. PÅVE – Istället för krig (10″-EP, Flora & Fauna, 2001)

H: japp. så får det bli. omöjligt uppdrag ändå. med mitt minne. allt är ju som bekant relativt.
Tänkte bara dubbelkolla, innan publicering: din lista är i rangordning?
H: njaäe. måste den vara det?
lite roligare, lite jobbigare och lite mer diskutabelt
H: ok. jag gör ett försök till.
hm, Kaah-skivan är utgiven av EMI. hm, hm.
H: den kanske kan få vara undantaget som bekräftar regeln! ett sånt behövs alltid
ja jag tänkte också det! ska vi köra på det ändå?
H: vi gör det!
H: fast kaah hade nog en rätt pissig budget hos emi iaf
kan jag citera det?
H: gör det!

”Gnothi seavton”

Uppdaterat med lite undersökande skärmdumpsjournalistik:

gnothi

Ladda ner ”Gnothi seavton” här.
”Gnothi seavton” på Discogs.

TOPP 10: Sarah Nyberg Pergament, Action Biker

Papperspåse på mitt huvud / Natt på bussen / Dag på bussen / Osvensk stämning

1. BOB HUND – Omslag: Martin Kann (album, Silence, 1996)
2. EGGSTONE –Vive la Differénce! (album,Vibrafon, 1997)
3. NY AKUSTIK – Ny Akustik (CD-EP, Hypermusic, 1999)
4. MONO – Vi tänker oss helt nya frisyrer (7″, Dilettante Productions, 1996)
5. THE MOPEDS – Life’s too short to hurry (från The hills are alive with the sound of Mopeds, album, Vibrafon, 1998)
6. DOKTOR KOSMOS – Holiday (från Cocktail, album, NONS, 1996)
7. BOB HUND – Nöden kräver handling (från Ett fall och en lösning, EP, Silence, 1997)
8. GIRLFRENDO – Adding up (från So you are here again, shadow?, album, Bambini, 2001)
9. NIXON – Climbing walls (EP, Sandcastle Records, 1997)
10. AEROSPACE – The bright idea called soul (album, Labrador, 2001)

PS. FIDGET, AQUADAYS
DS.

LOVE MUSIC WINE REVOLUTION

florian

Florian

2001 innebar inte bara 11:e september och Göteborgskravaller, utan även Benno-scenens motsvarighet till Woodstock: tvådagarsfestivalen ”Love, music, wine & revolution” vid Sörsjön utanför Norrköping. Det hippie-aktiga namnet lånades från en rad i då aktuella Magnetic Fields-låten ”World love”.

Här kan man se ett drygt 100-tal ganska fantastiska bilder från festivalen, tagna av Pelle Nilsson. Man får lätt ”Dom kallar oss mods”-vibbar av bilderna: den naiva, somriga känslan, stolt utanförskap. Très cute. Men under ytan, där lurar något annat. Vissa menade att Benno var mer hardcore än Bin Laden, men de flesta gick det nog bra för. Andra sågs aldrig till igen. Envisa rykten gjorde gällande att de gått ner sig i mediaträsket, men vi vet inte så noga. Något om skadade travhästar också (?), men ja vem vet… Minnena är diffusa.

postrock

TOPP 10: Petter Herbertsson, Testbild!

naimi

En återkommande kategori på bloggen kommer vara topp 10-listor för favoritskivor från perioden (det kan nog bli listningar av en del andra saker också framöver). Det finns ju inte riktigt nån kanon kring denna scen/period, så listorna kommer nog se ganska olika ut. Det kan röra sig om såväl album, singlar som samlingar. I rangordning. Rangordning eftersom det är lite roligare, lite jobbigare och lite mer diskutabelt. Listorna kommer dels från oss själva, dels från personer vi gillar som vi tror har intresse för och koll på perioden. Först ut att lista är Petter Herbertsson, från Testbild! och Bläck charm nostalgi vassa tänder:

1. NY AKUSTIK – Ny akustik  (CD-EP, Hypermusic, 1999)
2. NAIMI – Benno presents vol 5 (7″, Benno, 2001)
3. MONO – Vi tänker oss helt nya frisyrer (7″, Dilettante Productions, 1996)
4. DR HIGGINS – Vad gör jag här? (7″, Klassisk Ära, 2001)
5. BOB HUND – Omslag: Martin Kann (album, Silence, 1996)
6. FINT TILLSAMMANS – Med drömmen som ström (album, Silence, 1996)
7. SAGOR & SWING – Vals på vingar (7″, Rocket Number Nine, 1999)
8. HENRIK VENANT – Shangle (album, Heartwork, 2002)
9. RODRIGUEZ – Den glada färden hemåt (7″, Rocket Number Nine, 2000)
10. ENDLESS SMILE – Undone (album, The Releasing Eskimo, 1998)

”SAMTIDIGT I ETT ANNAT RUM”

Namnet på denna nystartade blogg kommer från en låt med Mono från Stockholm, utgiven som 7″-EP:n Vi tänker oss helt nya frisyrer av Dilettante Productions 1996. Definitivt en av de mest säregna, och bästa, skivor som någonsin har släppts i det här landet. Jajamen. Bloggen kommer snarare ha en karaktär av lösa anteckningar, bilder, videor, listor och länkar än längre texter. Vi har även, genom Christian Pallin, tillgång till den förmodligen största samlingen flyers och affischer från perioden. Och ni som läser får väldigt gärna använda kommentarsfälten.

Det hela är tänkt att utmynna i en bok – på vårt förlag Bläck charm nostalgi vassa tänder – som uppmärksammar ”den bästa svenska musiken på de minsta skivetiketterna 1996–2002”, just såsom bloggens tagline utlovar. Förmodligen kommer vi på en bättre tematisk avgränsning så småningom. Bloggens innehåll är dock endast stoff och inspiration till boken, det är ingen ”blok”, sorry.

Årsavgränsningen är ganska godtycklig och kommer redas ut efterhand, pö om pö.  Men från ca 1996 menar vi – vagt inspirerade av Fredric Jameson – att man befann sig  i ett stadie av post-swindie och i slutet av 2002, ja då hände Christian Pallin-curerade festivalen Distro Grande på Kulturhuset i Stockholm, en passande slutpunkt för perioden (även om saker och ting, på olika sätt, så klart fortsatte därefter, men… just nu är det en annan historia).

1996–2002, som för oss känns nära och avlägset på samma gång, är även exakt lika länge som den period Simon Reynolds beskriver i sin bok Rip it up and start again, om den ursprungliga post-punken (1978–1984). En tes här – utifrån ett visst perspektiv – är att post-punken som estetiskt fenomen egentligen aldrig hände i det tidiga 1980-talets goth-Sverige, utan att 1996–2002 är den försenade inhemska varianten (denna försening rymmer även andra förseningar: försenad post-rock, försenad electronica, försenad indie-pop, osv. Saker ting gick lite långsammare på den här tiden, helt enkelt). 1996–2002 innebar mängder av subkulturell DIY-aktivitet, på en mängd olika håll, och det är en period utan enhetligt genre-namn.  På så sätt liknar det den lösa embryo-känslan hos den period som vår tidigare bok I hear a new world handlar om. Mycket startade här. En del lever vidare än idag.

Bland Monos medlemmar fanns inga mindre än Aron Etzler, numera partisekreterade i Vänsterpartiet, på sång, Anders Ericson (numera Bennysson), alias Enkilletill i Doktor Kosmos, på gitarr, och Vejde Gustavsson, sedermera Mazarine Street och tidskriften Sex, på trummor. Dessutom Lars Jensen (kom med strax efter Vi tänker oss…,) Mårten Nehrfors och Henrik Rydén. Vi tänker oss helt nya frisyrer var enda släppet med Mono, från ca 1997 bytte de namn till Ny akustik. Youtube-videon är uppladdad av abcderikvideorama, som även gör bloggen Inte vara trött.